En jobbig del av mitt liv

 
Ett jobbigt inlägg - en jobbig dag..  Den här texten kan vara en aningen svamlig, tankarna tar över & det 
får helt enkelt bli lite som det blir. Skriver mest för min egen skull, bearbetning.. 
 
Jag är tillbaka på en plats jag egentligen tagit mig ifrån, dom här dagarna om året plågar mig, mardrömmar, oroliga nätter och massa tankar.. Spelar tydligen ingen roll vart jag är eller hur lång tid som går. 
Jag vet inte vilken dag som är jobbigast, igår, idag eller imorgon.. och självklart är det lediga dagar också så att jag har alla kidsen hemma att dela mitt tråkiga sinne med, det är bara att hålla masken. 
 
Det handlar om en del av mitt liv jag sällan pratar om, jag ogillar starkt att berätta om allt som hände & har tryckt ner det långt där bak någonstans i tankarna, människan skrämmer mig fortfarande och de flesta mardrömmarna jag har har kopling till det, tyvärr! Jag har kommit så långt att jag vågar gå ut själv när mörkret lagt sig, jag kan fortfarande hoppa till i möten med män på kvällstid och för en kort sekund inbilla mig att jag sätt en helt annan person en den som faktiskt står där.. Jag ÄR en riktig chicken, för lättskrämd många gånger.. Orden "jag kommer alltid att hitta dig" ekar lätt i bakhuvudet allt för ofta.. 
 
Jag bor idag i hus med säkerhetsgrind som endast låses upp med nyckel eller innifrån huset, bytt lås överallt och har alltid hundarna (Athello främst) med mig ut på kvällstid & han vaktar, känner han att jag blir osäker blir han stel som en pinne i väntan på min signal om att allt är okej, han hälsar inte gärna på män när vi är ute ensamma.. Jag trodde aldrig en halvdöv hund skulle kunna bli en vakthund men jodå det kunde han! 
 
Förr skämdes jag, hatade att veta att folk pratade om det, det som jag hade dolt i så många år.. Nu är jag stolt över att jag inatt bestämde mig för att det var nog, väntade tills han somnat för att våga packa ihop det viktigaste och rymma, från min egen lägenhet - mitt fängelse. Största anledningen var blicken i Adams ögon när jag blev slagen den dagen, när han kastades ut ur rummet med dockvagnen.. Och trots del långa vägen från lägenheten till min räddning, starka rädslor och kämpiga steg, rädslan att han skulle vakna och hinna ifatt oss så klarade vi det! Alla rättegångar efteråt - allt har jag tagit mig igenom. Och jag jobbar framåt hela tiden. 
 
Så till alla som lever i ett liknande förhållande - ta steget, ingen annan kan göra det åt er & även om det är många kämpiga år så blir det bättre, allt har sin tid men det går! 
 
Jag tänker idag dela med mig en liiiten liiten del av domen, alla namn utom mitt förnamn är strukna, har bara lämnat första av hans förnamn, ibland första av efternamnet eftersom det används istället på vissa delar.. 
 
 
 
 
Bara Caroline | |
#1 - - Tess:

Man blir illamående, att det finns såna äckliga och trasiga människor som tror dom har sig rätten över en annan människas liv. Du är så stark och har kommit så långt. Massa styrke kramar till dig, har du klarat det där klarar du allt! <3

#2 - - Sophie Craftman:

Käraste vän.. jag gråter när jag läser detta. Allt som du har gått igenon, det är nästan som om man har glömt. Du har vart expert på att inte visa din rädsla och ditt mående. DU är den mest starka och modiga människa jag känner och jag ser verkligen upp till dig. Älskar och saknar dig så mycket ♥♥

#3 - - sari:

Kan inte för mitt liv föreställa mig hur du haft det.
Kan bara gissa hur du kännt dig :( o med allt efteråt, rättegång mm.
Styrkekramar till dig o hoppas du blivit stärkt på vägen o är en bit på väg med att läka!

#4 - - Madelene Englund:

Förstår att din rädsla fortfarande finns kvar. Har suttit i liknande situation för många år sedan.
Du är otroligt stark som tog dig bort/ifrån och är fortfarande stark!!! De säger att man icke får mer än man klarar och att ju mer skit man gått igenom i livet, desto starkare är man. Vet att det är svårt ibland att se det så och ibland vill man bara sätta sig och gråta och säga STOPP, NU FÅR DET RÄCKA! speciellt när minnen kommer tillbaka. Men du är en otrolig människa, kom ihåg det! <3

#5 - - Jennifer Hartzell - Mamma till Zoey:

Fy så hemskt att läsa. Starkt av dig att dela med dig! Förstår att sånt där kommer tillbaka som mardrömmar osv. hela tiden. Hoppas att du i alla fall mår bättre och bättre under tiden som går. <3

Många kramar!

#6 - - yaiza:

verkligen starkt gjort av dig, först styrkan att ta dig ifrån honom, och sen styrkan att våga skriva om det, kan inte ens föreställa mig hur det känns men förstår att det inte kan vara lätt.

många styrkekramar, och kramar till lilla hunden :-)

#7 - - biggeros:

Strongt av dig att gå ut med detta till allmänheten!! Jag förstår att du drar på en tung börda som alltid kommer upp till ytan. Hemskt vad mycket du har fått genomlida. Hoppas verkligen han har fått sitt straff. Keep on och många styrkekramar =)

#8 - - Caroline - Foto | Gran Canaria | Mamma:

Ni är så underbara allihopa, tack för era fina kommentarer! Det värmer så <3

#9 - - Emelie o Nova:

Det är väldigt starkt av dig att dela med dig av detta. Hoppas att han har straffats och massa styrkekramar till dig!

#10 - - Michelle:

Mållös, men är glad att du är där du är idag och att du har dina fina barn. Önskar dig all kärlek och önskar dig allt gott <3

#11 - - Caroline:

Hej.
Har precis hittat till din blogg o kollar igenom lite. Härligt att ni bor utomlands.
När jag läste detta blev jag så ledsen, hemsk att en människa kan göra så mot nån annan.
Du är stark som tog dig därifrån och du är stark som kämpa och tog dig vidare i livet.

Svar: Tack snälla! ❤️
Caroline Bergström

Upp